jaha ja

fick order om o blogga. men jag vet verkligen inte vad jag ska skriva. så det här får väll bli ett gammal vanligt hederligt rabbel inlägg.

Det snöar ute idag. det blåste samtidigt. så när man gick i motvind så blåste det in mellan kragen på jackan och mössan och lyckades komma ner i nacken.. jag drog upp luvan en bit som skydd men det hjälpte inte.

jag vet att jag är en sån som överanalyserar. det vet ni om ni har läst min blogg ett tag. :P
Linnea sa åt mig att lyssna på en sång igår. det var melissa horn. jag tycker en sång med henne är bra. det är en sång som har fastnat liksom. iallfall hon bad mig lyssna på en av hennes sånger.. lyssna på texten. i texten sjunger hon. "ja jag vill säga att jag älskar dig, men det är förtidigt än"

Hur ska jag tolka det liksom. Det komiska är att jag tror på allvar att hon kan läsa mina tankar. för jag har fått bita mig i tungan några gånger för att inte skriva älskling eller jag älskar dig i sms. men asså det har gått 3 veckor. kan man älska någon efter 3 veckor? vi har ju känt varandra längre. men vi har ju bara varit tillsammans. Om man kan kalla det så i 3 veckor. jag vill ju verkligen verkligen mena det när jag väl säger det.

du vet nu överanalyserar jag igen. går det för fort? är det här kärlek? skrämmer jag bort henne om jag säger det? känner hon så här galet mycket för mig som jag känner för henne? hur känner man när man älskar någon?

jag visste inte riktigt vad jag skulle säga mer igår efter det. du vet hjärnan kör i gång i 180 men samtidigt är den alldeles tom.

jag tycker om henne så otroligt mycket. och det skrämmer mig lite. för jag vet att det en dag kan allt detta underbara ta slut. Jag vet att jag inte ska tänka på det. Jag försöker att inte tänka på det. men för varje nytt steg frammot vi tar i våran relation så vet jag att det kommer inte vara smärtfritt om det tar slut.

men man måste väll våga för att vinna. och Nej jag ångrar inte en sekund av det. för de senaste 3 veckorna har varit de bästa i mitt liv. det har nog varit några av de läskigaste också. jag kan inte beskriva alla känslor som flugit genom kroppen. Jag har varit ett nervöst nervvrak. jag har varit livrädd. jag har känt mig som den lyckligaste i världen. som det största losern på denna jord. jag har gråtit och skrattat och skrattat tills jag grät. jag har velat spy ett antal gånger men allting har slutat någorlunda bra iallafall.

jag är fortfarande rädd att jag ska lyckas pajja det hela och förlora henne. det finns där i bakhuvet hela tiden. även om jag blivit bättre på att inte tänka på det. för när jag är med henne så känns allt bara så himla rätt. att känna hennes kropp emot min. kroppskontakt är något som jag annars upplever som lite jobbigt. jag vet liksom inte riktigt hur jag ska bete mig. troligtvis för jag inte är van.

jag hoppas hon tycker jag gör framsteg iallafall. Nej måste hämta några skumtomtar och ta en kisspaus.

jag är dålig på att sätta ord på mina tankar o känslor. oftast kommer dom inte ut i omvärlden så som jag vill. oftast kommer dom inte ut alls. för jag kan inte formulera dom.

jag förstår att hon vill veta vad jag tänker och hur jag känner. för det vill jag ju veta från henne också.

Jag är rädd att jag ska såra henne dock. att det kommer ut fel eller blir liksom fel när nån annan hör. för min hjärna funkar inte riktigt som alla andras. om det nu finns hjärnor som fungerar like.. inte vet jag. men som jag sa. jag vill verkligen inte såra henne.

det är jag mest rädd för. att jag ska såra henne. för att göra folk illa är det värsta jag vet. speciellt folk som jag tycker så väldigt mycket om.